Motioner sätter fart på föreningslivet

I nästan alla former av beslutande församlingar, där demokratiska principer råder, har de enskilda som ingår i församlingen rätt att lämna in förslag till beslut, s.k. motioner. Motioner är de förslag som kommer från någon annan än från det styrande organet, som i de flesta föreningar och verksamheter är styrelsen. En styrelses förslag kallas istället för en proposition.

Motionerna är en viktig del av folkrörelsernas demokratiska verksamhet, och inför de flesta föreningars årsmöten brukar det inkomma ett flertal motioner. Det är dock ofta en liten skara medlemmar som skriver motionerna, vilket kan vara ett problem. De flesta föreningar är beroende av att medlemmar engagerar sig i verksamheten. Detta behöver förvisso inte ske genom att de skriver motioner, men många nödvändiga förändringar kommer till stånd just på detta sätt. Ju färre som skriver motioner, desto färre som påverkar verksamhetens konkreta innehåll.

Motionerna i Sveriges riksdag

Riksdagens arbete är indelat i perioder som kallas riksmöten. Ett riksmöte löper från riksdagens öppnande i september varje år till sommaruppehållets början året därpå. Under de första två veckorna efter riksmötets öppnande är det allmän motionstid. Under denna period får alla riksdagsledamöter fritt lämna in motioner i olika ämnen. Den enda begränsningen är att motionerna måste behandla frågor som riksdagen har rätt att besluta om. Även om det här är ett stort område så har faktiskt antalet frågor som riksdagen är behörig att besluta om minskat till antalet.

Att så har skett beror på EU. En viktig princip bakom den europeiska unionen är att samma regler ska gälla i samtliga europeiska länder. Ett land får till exempel inte förbjuda smör i trekantiga förpackningar, eller ha lagar som säger att mejeriavdelningen på ett snabbköp måste vara utformad på ett visst sätt, som av en händelse gör att inget snabbköp i landet kan sälja smör i trekantiga förpackningar. Tidigare låg den här typen av frågor hos riksdagen, men nu är de EU-relaterade frågor, och därför definieras de som utrikespolitik. Utrikespolitik har alltid varit regeringens ansvar. Sverige har en utrikesminister, och även om utrikespolitiken inte brukar avgöra val så påverkar partiernas ställningstaganden i utrikespolitiska frågor vad många väljare väljer att rösta på.

När en eller flera riksdagsledamöter lägger fram en motion är det ofta som ett motförslag till något av regeringens förslag. Man skiljer mellan följande typer av motioner:

  • Partimotion, som är undertecknad av partiledaren eller av partiets riksdagsgrupps ledare.
  • Kommittémotion, som undertecknas av ett partis ledamöter i ett visst utskott.
  • Fristående motion, som inte utgör svar på förslag eller andre motioner. Dessa kan enbart väckas under den allmänna motionstiden.

I den svenska riksdagen råder det, till skillnad från i delar av föreningslivet, ingen brist på motioner. Det finns dock en förklaring till detta. Många PR-byråer skriver nämligen motioner som de sedan ger till politikerna, i hopp om att dessa ska lämna in dem som sina egna. Och detta sker ofta. Att skriva motioner är ett effektivt sätt för byråerna att påverka politiker å sina kunders vägnar, men det kan uppfattas som ett demokratiskt problem att detta sker utan att väljarna får veta det. De flesta kan inte se skillnad på en motion skriven av en lobbyist och en skriven av politikern själv.