Medlemsländerna inom EU ska ha en gemensam jordbrukspolitik från och med 2020. Det är tänkt att länderna själva ska ta fram strategiplaner för åtgärder och stödvillkor som talar om hur målen ska uppnås. Politiken ska vara resultatinriktad och uppföljningar ska styras av särskilda indikatorer. EU och Afrika ska även skapa samarbete för att få en hållbar ekonomisk utveckling för bland annat den afrikanska landsbygden.
Den 15 april 2019 var det EU-möte i Luxemburg där alla länders jordbruksministrar deltog. Sveriges representant är landsbygdsminister Jennie Nilsson. Årets möte handlade om klimat- och miljöfrågor som är anknutna till jordbrukspolitiken. En diskussion fördes också gällande en rapport om samarbete mellan EU och Afrika för att stärka den afrikanska utvecklingen. Diskussionen var en förberedande fas inför juni då Afrikanska Unionen tillsammans med EU-kommissionen kommer att arrangera konferens om detta.
Vad tycker Sverige?
Den svenska regeringens ståndpunkt i frågorna är att lantbrukarna måste vara delaktiga i utvecklingen både regionalt och lokalt för att miljömålen ska kunna uppfyllas. Det måste finnas effektiva åtgärder som kan anpassas till lokala och regionala förhållanden i de olika medlemsländerna. Regeringen anser att det är ytterst viktigt att stöden för detta anpassas så att olika medlemsländer inte ska kunna skaffa sig konkurrensfördelar genom för lågt ställda miljö- och klimatkrav. Klimat- och miljönyttan måste förstärkas och utvecklas med ett ökat fokus av riktade åtgärder.
Även minskade utgifter, lika konkurrensvillkor för alla, marknadsorientering, flexibelt genomförande och förenklad procedur av allting är något som svenska regeringen talar om.
Den afrikansk-europeiska agendan
Länderna i EU behöver hjälpa Afrika att nå en ekonomisk hållbarhet och det kommer därför inledas ett samarbete mellan EU och Afrikanska Unionen som handlar om att omvandla den afrikanska landsbygden. Svenska regeringen tycker det är viktigt med regional och internationell handel, utvecklade värdekedjor och ett stärkande av den privata sektorn i Afrika, småbönderna bland annat. Lokala förankringar måste göras och klimat- och miljöarbetet måste ingå i den totala omvandlingen.
Enligt rekommendationerna som står att läsa från rapporten så bör EU och Afrika utveckla samarbete på tre nivåer. Dessa tre är mellan människor, mellan företag och den sista är mellan regeringar. Detta åstadkommes bäst genom att inleda en flerpartsdialog, först på lokal nivå som sedan blir större och större för att möjliggöra internationella kontakter mellan samhälle, näringsliv och regeringar mellan Afrika och EU.
